Att lära sig se det positiva i sig själv-för att sen kunna se det i andra

När du går på gatan och märker att någon tittar på dig, vad tänker du då?

Jag tror att det i stort sätt finns 2 alternativ.

1. Shit, har jag tröjan upp och ned, tandkräm runt munnen eller en stor finne i pannan

2. Shit, hen tycker också att jag ser bra ut idag, nice!

Tanken som uppkommer beror på din egen självbild, hur du tänker och ser på dig själv. Alla har vi såväl positiva som negativa sidor, för INGEN är perfekt på alla plan. Frågan är om du klarar av att tänka på bara de positiva aspekterna och lita på att även främlingar fastnar för det positiva, eller är det de negativa som tar över i huvudet?

Så hur gör man ifall det är det negativa som uppkommer i ens eget huvud. De negativa sakerna går att minimera, ena dera genom att ändra på något man tycker är fel eller helt enkelt göra det negativa till något positivt och lära sig älska något man innan har sett som något negativt. Det är lättast att börja med att ändra på något som är lätt att ändra på. Då man ser förändringar blir allt det negativa mer och mer osynligt, eftersom man i sitt eget huvud börjar fokusera mer och mer på det positiva.

Det är viktigt att komma ihåg att det ofta är det man själv anser som avvikande från mängden och därmed fult, i själva verket just det som andra anser som vackert och unikt. Detta låter nu väldigt utseendefokuserat, men det är det inte. Lär er gilla ert högljudda skratt och er blyghet kan anses som något positivt då ni kan vara en person man kommer till för trygghet och lugn.

När man lär sig att se det positiva i sig själv, lär man sig även se det positiva i andra, även om de inte skulle göra det själva. Samma händer tyvärr tvärt om, om man bara klarar av att se sina negativa sidor, kritiserar man ofta även andra. Tänk på detta då ni får elaka kommentarer eller hör att någon har sagt något illa om er. Det återspeglar sig alltid tillbaka på den som sprider negativiteten.

Just nu har jag en period i mitt liv där jag bokstavligen går runt på gatan och känner mig som en kung. Jag gör inget speciellt, bara går, men i hjärnan känns allt bara så fruktansvärt bra. Detta beror nog till en stor del på att jag inte jobbade i Bulgarien i sommar och inte kom hem som en alkohol+dålig sömn+ohälsosam mat-uppsvälld-ballong. I Norge satsade jag verkligen på att äta regelbundet, sova bra och träna för att få resultat. Jag såg otroliga förändringar i min kropp på bara några veckor! I takt med att musklerna blev mer synliga och kroppen utseendemässigt blev mer och mer som min drömkropp, började jag även tänka mer positivt. Istället för att jämföra mig med andra och se brister i allting ser jag så gott som bara det positiva, både i mig själv och i andra. Det är faktiskt en otrolig lättnad att bli av med all överlopps negativitet. 

-Dessi

Slänga sig ut i det okända

Senast igår konstaterade en av mina kollegor på Heimesjukepleien i Os att hon beundrar mig, för att vara så ung och ha modet att komma till ett helt nytt ställe där jag inte känner någon och jobba så flitigt som jag gör. Diskuterade med henne ett bra tag och förklarade för henne varför jag så ofta som möjligt åker till nya ställen för att jobba/praktik/skola. Orsaken är faktiskt väldigt enkel. En av mina största mardrömmar är att bli en sur bitter tant som hatar sitt jobb, men fortfarande går till samma ställe tills pensionen kommer emot. Genom att nu, som ung, göra tröskeln så låg som möjligt för att möta nya situationer och människor, tänker jag att jag i framtiden kan ha samma inställning. Ifall jag inte gillar något, kan jag byta. 

Inför alla nya situationer jag frivilligt lägger mig i, är jag givetvis stressad, rädd, osäker, spänd, tveksam, nervös och alla andra synonymer som kan tilläggas till dessa. Jag tänker alltid:

”Klarar jag detta?”

”Är jag tillräckligt kompetent?”

”Tänk om jag inte lär känna någon?”

”Borde jag bara bli hemma i trygga Finland?”

Jag har ändå alltid valt att slänga mig ut i det okänd. 

Första gången jag på egen hand gjorde något var i högstadiet. Jag åkte tillsammans med några andra från årskurs 9 till Spanien, där vi bodde hos varsina spanska familjer i en vecka. Vid detta tillfälle hade jag dessutom armbågen ur led och kunde inte röra den ena armen överhuvudtaget. Jag behövde hjälp med precis allt. Byta mitella före duschning, skära köttet vid middagar, ja you name it. Jag valde fortfarande att åka och familjen jag bodde hos tog väl emot mig.

Nästa tillfälle åkte jag till Belgien för att gå i skola i ett helt år, gymnasie tvåan. Hade väldigt blandade känslor innan jag åkte. Jag var jätte nervös men jätteglad, eftersom det var ett stipendiat från kulturfonden som gjorde hela utbytet möjligt. Jag visste att flera hade sökt stipendiet, men jag var EN bland de SEX som blev utvalda. Då jag åkte dit kände jag bokstavligen ingen. Detta år var lätt ett av de bästa i mitt liv. Jag har så otroligt många fina minnen från detta år. Internatet och människorna där blev som en familj. Träffade även en av de bästa människorna jag har i mitt liv, älskade TRICIA.

Följande äventyr var att jobba i Bulgarien, nattklubben Den Glade Viking, där jag heller inte kände någon. Jag hade ingen aning om var Bulgarien fanns före jag åkte dit, använde google maps för att söka upp landet. Själva beslutet att åka dit och jobba var heller inte något jag funderade på länge. Såg en annons på facebook, ansökte, tog emot jobbet och åkte till Bulgarien. Allting hände på under en månad. Då jag åkte hade jag ingen aning om vad själva jobbet gick ut på, vem jag skulle bo med, jag visste ingenting. Men som tidigare har jag aldrig ångrat något jag har gjort. Jag hade skitkul, annorlunda, lärde mig massor och träffade underbara människor från många olika länder, speciellt DANIELA, JENNIKA och JASPER, som jag verkligen inte skulle klara mig utan nu längre.

Om jag inte hade åkt till Bulgarien, hade jag aldrig träffat Jasper och aldrig valt att utföra en praktik i Holland. Detta var kanske den situation jag har varit mest nervös över hittills, eftersom jag inte kunde språket. Jag skulle i tre månader ha praktik på ett av de största sjukhusen i Holland, där man givetvis pratar holländska. Engelskan var förvånansvärt rostig hos både unga som äldre, sjukskötare, läkare och patienter. Trots det gick praktiken fint. Jag lärde mig de termer och meningar jag dagligen hade bruk för på holländska samt använde mig av kroppsspråk.

Så hur hamnade jag nu i Norge? Träffade HENRIK i Gran Canaria, dit vi årligen åker för att fira jul med familjen+ några andra. Detta år hade min lillebror med sig sin flickvän och jag var tyvärr inte längre hans favoritsällskap. Valde därför att hitta andra att umgås med. Henrik var på Gran Canaria med några kompisar i en segelbåt. Vi åkte på motorcykeltur, seglade och bara hade det jättekul. Vi fortsatte hålla kontakten och efter en rätt så oseriös arbetsansökan fick jag jobb i staden han bor. Nu bor jag i hans lägenhet även om han är på jobb i två veckor.

Så summa summarum, jag har förutom att lyckas sänka min personliga tröskel för att klara av nya situationer alltid fått oförglömliga minnen, erfarenheter och framförallt ovärderliga vänner av mina äventyr. Jag ångrar ingenting och skulle när som helst göra om alltihop. Jag hoppas verkligen att jag även i fortsättningen har möjlighet att uppleva minst lika mycket.

-Dessi

Favoritfrukost

Bananplättar är en stor favorit då jag har lite extra tid på morgonen. De är så lätta att tillreda då endast banan och ägg behövs, vilket jag allt som oftast har hemma i kylskåpet. Brukar lägga till nutella eller några bär ifall jag råkar ha det till hands.

Det jag äter så gott som varje morgon just nu, är turkisk yoghurt/ naturell yoghurt med bananbitar och honung. Går väldigt snabbt att lägga ihop och är jättegott.

-Dessi

”ALLA STORLEKAR ÄR VACKRA”

Påståendet i rubriken är sant, eftersom ingen i världen kan bestämma vad som är vackert i någon annans ögon. 

Jag är däremot extremt trött på att överviktiga människor använder detta uttryck och anses vara inspirerande och bra kontrast till alla de smala/muskulösa personerna som allt som oftast kommer upp i media. Det enda som enligt mig är positiv med dessa överviktiga som kommer fram i media och använder sin storlek som något positivt, är att ungdomar kanske förstår att det är viktigt att älska sig själv och sin egen kropp. Jag är imponerad och ser upp till tjockisar som inte gnäller över sin storlek utan lever livet och är bekväma i sin kropp. Däremot kan jag inte tåla dem som provocerar genom att skriva till exempel ”håller om mina valkar och min underbara mage och min kropp som fungerar så bra!”- och efter detta får positiv feedback om ”you go girl, ändra dig aldrig, du är en stor inspiration för alla”- ja okej om diabetes och hjärtfel är inspirerande så.

Jag säger inte att hela världens befolkning skulle behöva vara pinnsmala och ha klädstorlek XS- men när personer med BMI på över 30 anses vara inspirerande går det för långt. Över 50% av Finlands befolkning lider av övervikt  i vuxen ålder och i medeltal 20% av barn i skolålder (Källa THL). Undersökningar visar att det blir allt svårare att gå ned i vikt ju äldre man blir, med tanke på att vikten allmänt ofta brukar öka med åren då metabolismen blir långsammare, sjukdomar uppkommer och tröskeln för att börja träna blir högre. Då anser jag verkligen inte att det är passande att ungdomar skall bli påverkade av dessa överviktiga i åldern under 30 år som visar sitt ”perfekta liv som tjockis”. Har ni någon gång sett en person som lider av fetma på sådär 60 år som skulle anse sig som motiverande och inspirerande? Nej inte jag heller. Varför? Jo för att deras risk att drabbas av diverse sjukdomar är avsevärt högre än för dem som har ett normalt BMI.

·         högt blodtryck

·         diabetes typ 2

·         blodfettsrubbningar

·         åderförfettning, även kallat åderförkalkning

·         gallsten

·         förfettning av levern

·         astma

·         snarkproblem och sömnapné - andningsstopp under sömnen

·         belastningsskador i leder

·         komplikationer under graviditet

·         cancer i livmoder, äggstockar, bröst och prostata

·         cancer i matstrupe

·         cancer i tjocktarm, njurar, gallblåsa, lever och bukspottkörtel

·         infertilitet, det vill säga ofrivillig barnlöshet

·         demens

(Källa 1177)

Ja där har vi en lista på sjukdomar fetma kan leda till. Rätt så inspirerande va? Med tanke på att jag under några år har jobbat som vikarie och varit på praktik på diverse sjukhus har jag även erfarenhet av detta. Är det inspirerande att bli så tjock att man som 50 åring blir sängliggande och behöver 2-3 vårdares hjälp för att kunna svänga sig i sängen? Är det inspirerande att behöva hjälp i så gott som allt i vardagen?

Så kära tjockisar, ni är VACKRA som ni är, men ni lider av en sjukdom. Ifall ni vill leva ert liv till fullo, rekommenderar jag att ni så snabbt som möjligt tar tag i era livsvanor. Ni behöver inte bli pinnsmala fitnesstjärnor, men ni kommer att märka att då kroppsvikten går ner till vad som anses normalt (Källa WHO), kommer ni att kunna njuta av livet så mycket mer och så mycket längre. Ni kan vara både tjocka och lyckliga som unga, leva ett normalt liv, men med åldern klarar kroppen inte av allt det extra arbete som den överdrivet stora kroppsvikten kräver. Om ni älskar er kropp så mycket som ni påstår, borde ni även behandla den med kärlek. Ta tag i er sjukdom nu och vänta inte tills det är för sent. 

Och före ni börjar kommentera idiotiska saker och med våld vill förvränga poängen med detta inlägg är jag väl medveten om att alla- såväl smala som tjocka- kan påverkas av sjukdomar som förändrar livet i vilken ålder som helst. Men ifall ni läser er in i ämnet förstår ni nog min poäng.

-Dessi

Mealprep

Idag har dagen bestått av en kurs på jobbet, gym, mealprep och strax blir det ett till gympass.
Jag kokade idag ihop lunch jag kan ta med till jobbet för några dagar framåt. Det fick bli en gryta som i princip består av allt jag hittade i skåpet. Gillar att ha med flera olika ingredienser för att göra maten mer fyllig och därmed mättande. Jag har tidigare ogillat allt som har med bönor att göra, men detta är faktiskt sjukt gott! Värt att pröva. Enkelt och snabbt är det också, vilket passar mig som egentligen inte är någon höjdare på matlagning eller har tålamod att stå vid spisen flera timmar.

Recept:
Maletkött
Ris
Kidney bönor
Kikärter
Röda linser
Tomatkross

Jag stekte först maletköttet och kokade riset. Därefter blandade jag bara ihop alla ingredienser och grytan fick koka på låg värme tills allting var mjukt.

Resa bokad till Kroatien

Hej!

I slutet på augusti åker jag med Daniela och Jennika till Baska Voda, Kroatien. Vi har redan i någon månad pratar om att resa någonstans i slutet på sommaren då vi alla har sommarjobbat klart. Idag bestämde vi oss för att åka till Baska Voda. Vad jag har hunnit googla ser det ut som ett riktigt fint ställe. Ifall någon av er har erfarenhet av platsen eller vet några ställen i Kroatien man borde besöka får ni gärna komma med tips :) Jag är på så gott humör efter bokningen, gillar att ha saker att se fram emot.

-Desiré

Sommar i Norge

Här regnar det 90% av tiden, vita converse blir svarta av lera, men en upplevelse är det ju.

-Dessi

När det inte regnar i Os

  Det är faktiskt fint här i Norge, då det inte regnar.

Thassos

Hej!

Före jag åkte till Norge var jag en vecka på Thassos. Seriöst en av de finaste platserna jag har besökt hittills. Vi hyrde en fyrhjuling och körde runt hela ön, upp i bergen och lite till, sammanlagt över 300km på tre dagar- bästa beslutet någonsin. Vi valde tydligen dessutom en helt perfekt tidpunkt att åka till ön. Säsongen hade nyss startat och turistmängden var ännu minimal, vilket betydde att stränderna var så gott som tomma och man kunde ta det lugnt utan massa folk runtomkring sig- exakt som jag gillar det. Hotellet vi bodde på, Hotel Korina, var även det helt perfekt. Bra läge med gångavstånd till stranden och restaurangerna, bra frukost och vänlig personal. Kan verkligen rekommendera stället om man söker avkoppling.

First post

Hej och välkomna till min nya blogg!

Bestämde mig för att börja blogga. Dels för att alla där hemma ska ha någon form av koll var jag håller hus och vad jag håller på med men även för att själv kunna titta bakåt på vad jag har gjort. 

Bloggen kommer innehålla mycket om träning och resor men även min vardag och mina tankar om saker och ting. Hoppas ni vill följa mig vidare! 

-Desiré